Triathloncykel

• Aerodynamisk cykel med tempostyre och aerobågar för lägsta möjliga luftmotstånd
• Sittpositionen är framåtroterad för att spara benmusklerna inför löpmomentet
• Liknar en tempocykel, men följer triathlonförbundets friare regler för sadelposition
• Aeropositionen kan öka farten med några kilometer i timmen jämfört med upprätt sittställning

Vad är en triathloncykel?

En triathloncykel är byggd kring en brantare sadelrörsvinkel än en vanlig landsvägscykel, vilket flyttar sadeln och höften längre fram i förhållande till vevpartiet. Det roterar höften framåt och minskar belastningen på baksida lår och säte, de muskler som används mest vid löpning, vilket gör att benen känns friskare när cyklisten kliver av cykeln och ska springa. Ramen, styret och hjulen är dessutom formade och valda för maximal aerodynamik, ofta i kolfiber med djupa, aerodynamiska fälgar eller skivhjul.

Triathloncykel jämfört med tempocykel (TT)

En tempocykel, eller TT-cykel, används vid renodlade tempolopp inom tävlingscykling och måste följa cykelförbundet UCI:s strikta regler för bland annat ramkonstruktion och hur långt fram sadeln får sitta i förhållande till vevpartiet. En triathloncykel följer istället triathlonförbundets regler, som är betydligt friare och tillåter en ännu mer framåtlutad, ”pilliknande” position eftersom det inte finns samma begränsningar på sadelns placering. I praktiken ser cyklarna ofta nästan identiska ut, men triathloncykeln tillåter en skonsammare vinkel mellan sadel och trampor som sparar benen inför löpningen, medan tempocykeln är optimerad enbart för maximal fart under det kortare tempoloppet.

Aerobågar och utrustning

Aerobågarna (tempobågen) är kanske den mest kännetecknande detaljen – ett extra handtag framför det vanliga styret där underarmarna vilar och händerna sträcks rakt fram, vilket minskar cyklistens frontarea och kan öka farten med några kilometer i timmen jämfört med en upprätt sittposition. Bromsarna sitter ofta i änden av bågarna snarare än vid ett vanligt styre, vilket gör att cyklisten kan bromsa utan att lämna aeropositionen, men samtidigt ger färre handpositioner och mindre smidig hantering än en vanlig racercykel. Eftersom draft (att cykla i grupp bakom varandra) oftast är förbjudet i triathlon behöver cykeln inte heller vara lika smidig i kurvor eller i tät klunga som en tävlingsinriktad linjecykel.