Enduro

• Gren inom mountainbike där bara nedfarterna tidtas, medan du själv tar dig upp till nästa start
• En tävling har normalt fyra till sju specialsträckor, från några hundra meter till över två kilometer
• Endurocykeln är heldämpad med oftast 150–170 mm slaglängd, enkelkronad gaffel och dropper post
• Kräver ingen lift, till skillnad från downhill, och går därför att träna på vanliga stigar

Vad är enduro?

Enduro är en tävlingsgren som kombinerar teknisk nedförsåkning med uthållighet. Tävlingen består av två delar: specialsträckorna, som är själva tävlingsmomentet och i huvudsak går utför, och transportsträckorna emellan, som antingen trampas eller avverkas med lift. Bara specialsträckornas tider räknas och läggs samman till en totaltid. En tävling innehåller normalt fyra till sju specialsträckor, från några hundra meter upp till över två kilometer, och karaktären varierar från flowleder med hopp till teknisk stig.

Det gör att du behöver både teknik och kondition, vilket är grenens signum: du ska orka trampa upp och ändå ha kvar tillräckligt för att ge allt i nedfarten. Internationellt körs grenen som EDR, den har växt kraftigt de senaste åren, och i Sverige finns både tävlings- och motionsklasser.

Endurocykelns konstruktion

En endurocykel är heldämpad med slaglängd oftast mellan 150 och 170 millimeter fram och bak. Svenska Cykelförbundet anger 120 till 170 millimeter som lämpligt spann beroende på sträckornas karaktär, vilket säger något om hur brett grenen rymmer. Geometrin är flackare än på en trailcykel eftersom utförsegenskaperna prioriteras, men brantare än på en downhillcykel för att cykeln fortfarande ska gå att trampa uppför.

Till skillnad från downhillcykeln har endurocykeln enkelkronad gaffel, ett brett växelspann och en dropper post – en sadelstolpe som höjs och sänks med ett reglage på styret medan du cyklar. Den sista detaljen är inget tillbehör i den här grenen utan en förutsättning: du behöver sadeln uppe för att trampa effektivt och nere för att inte ha den i vägen i nedfarten, ofta flera gånger under samma sträcka. Däck, bromsar och hjul är kraftigare än på en trailcykel men lättare än på en downhillcykel, och hjulen är 29 tum eller en kombination av 29 fram och 27,5 bak.

Enduro, trail och downhill

Gränserna är glidande och överlappar, men de går att sortera efter vad som mäts och hur du kommer upp. Trail, ibland kallat all mountain, är ingen tävlingsgren utan stigcykling som hobby, med kortare slaglängd på 130 till 150 millimeter och en mer allround geometri. Enduro är en tävlingsgren där bara nedfarterna räknas och där du själv tar dig upp. Downhill är också en tävlingsgren, men körs som ett enda störtlopp med lift upp och 180 till 220 millimeter slaglängd, på en cykel som inte är gjord för att trampas. Blanda inte heller ihop enduro med endurance – en endurocykel är fel verktyg för ett mountainbikemaraton, där en XC-cykel passar bättre. En endurocykel på 150 millimeter fungerar däremot utmärkt som stigcykel, medan motsatsen sällan gäller, och det är därför enduro ofta blir svaret för den som vill äga en enda mountainbike.

Passar enduro dig?

Enduro passar dig som gillar teknisk nedförsåkning men inte vill vara beroende av en lift för att komma ut och cykla. Det är också den mountainbike-typ som täcker mest: en endurocykel klarar vardagens stigar, längre turer i måttlig fart och nedfarter där en trailcykel börjar kännas obekväm. Vill du tävla finns motionsklasser att börja i, och att köra sträckorna en gång i lugn takt före start ger både bättre tid och betydligt bättre marginaler. Är du osäker på slaglängd är 150 millimeter en bättre utgångspunkt än 170 för de flesta svenska stigar – och en dropper post gör mer för din nedförsåkning än de tjugo extra millimetrarna.